lördag 26 november 2011

Chokladkalendrar i all sin prakt!


Ja, men varför inte köra på liksom, uppdatera idag med? what the hell?
Jaja, jag sitter hemma och min bäs har redan somnat, vi har varit på stan.. hela dan! Japp, vi åkte ner mot city för att hitta något till martina som fyllde 22 år idag. Hon fick te och choklad och en chokladkalender som ebrima ville att hon skulle få!

Jag har ett minne från dessa chokladkalendrar.. kanske jag nämnt det förr här, men det sitter i, som en tagg i hjärtat. Ni ska få höra..
När vi var små och min mamma och pappa bodde ihop i det bästa huset i finspång, (jag har drömt om det många gånger och skulle vilja ha det, om det inte låg i finspång liksom) nåja, afrikan som min pappa är (och jag) så är man van vid att låna ut sitt rum till nån afrikan som ska komma och hälsa på/bo kvar/ja, resa nån annstans efter ett par månader.. iaf, det bodde en karl hos oss, det var ju i juletider såklart, eftersom detta har med chokladkalendrar att göra.. jag och min söta bror hade ju såklart en varsin kalender, och detta var nog julafton eller några dagar innan julafton. Vi kommer upp, och ska ju såklart öppna och äta upp den mumsiga chokladbiten,
man räknade ner och suktade efter att tillslut få öppna dem där dubbeldörrarna till den sista, största mumsiga chokladbiten på julafton! Vad ser den taniga,(ja, det är sant jag har varit tanig) förväntansfulla, nyvakna söta lilla tjej när hon tar sin kalender, vänder på den och ska leta efter nästa ruta att öppna!! JO, DUBBELDÖRREN ÄR UPPBRUTEN!

Den sista,största chokladbiten är borta, uppäten, försvunnen. Syster som man är så skyller man ju såklart på sin ettriga lilla bror, men det visade sig var vår inneboende.. Att han fortfarande levde(nu har vi ingen kontakt, som är förståeligt) är ett under. Dem som känner mig, även när jag kanske var 9 år, VET att man rör inte Bettys godis/mat/dricka, you name it. Det gjorde ont i mig och jag hoppas aldrig ebrima ska få uppleva detta traumatiska som hans mor gjorde..
Vet hut! Hur tänker människor.. jaja, nu har jag delat med mig utav detta. Ni undrar nog? hur mår jag idag?
- Det är ok! Jag har gått vidare och tagit mig ur den största sorgen, visst jag hade väl kanske behövt pratat med nån, men det finns ju folk som har det värre. En del har säkert upplevt att alla deras choklader ätits upp, försvunnit eller blivit mumsat på utav sockerberoende föräldrar när barnen sover sött och bara vill att det ska bli morgon och få leta reda på rutan och öppna.
Men jobbigt var det!
Jag dricker ett glas rött och funderar på att läsa ut boken som tomas bodström skrivit. Dunderbra men läskig.

Jag tror nog jag avslutar detta inlägg nu, känslorna svallar och jag kan inte riktigt fokusera mer för idag!

Hoppas ni mår fint alla och får en fin 1a advent. Ebrima ska leka med kompis imorgon och jag ska åka och lämna lite saker till min mamma!

vi hörs!
slänger in en liten bild på min lilla tomte 1a julen. Mössan var lite tajt och ser därför lite smått elak ut!! Hahaha...


See ya!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar